EWK sitter i väggarna!

Hej, EWK-sällskapet!

Jag skriver en personlig berättelse som jag hoppas kan ge leende – tänker särskilt till Ewert Karlssons släktingar.

Det var endast för ett par veckor sedan som jag fick reda på historien om mitt eget barndomshem. Vilket gav mig ”Deja-Vu upplevelse”.

Jag har under hela min barndom vuxit upp i huset där Ewert bodde: Tåby Gård, Flygeln.

Det som gör det hela starkt för mig är att jag själv har gått konstskola och målat aktivt under hela mitt liv, utan att ha känt till husets koppling till EWK.

(Mina släktingar har säkert berättat om Ewerts koppling till huset som mindre , men jag var förmodligen ingen bra lyssnare på den tiden. Vem var det? Skämt å sido).

Det konstiga i detta är att jag i mitt skapande alltid har använt mig av samhällets dubbelmoral, sarkasm och skämt – och stundtals (eller snarare ofta) även ett ganska dunkelt mörker – för att förmedla mitt eget perspektiv på samhället och världen som stort. Vilket förmodligen är en ganska givande bild av min personlighet i sig , clown. 

När jag senare studerade Bild & Form på Nyströmska minns jag att jag ofta fick höra av bekanta: ”Du kanske ska testa att måla något mer positivt, som naturporträtt?” 

Det gav såklart motsatt effekt & ännu rebelliskt driv att göra precis tvärt emot… Kanske hade husets väggar omedvetet påverkat och inspirerat mig, vem vet.

Efter upptäckten besökte jag Ewerts utställning på Arbetets museum i Norrköping nyligen. Det gav gåshud. Stort tack för både uställningen i sig, men även historien bakom.

Jag själv målar och skissar fortfarande, har däremot inte ställt ut mina tavlor i vuxen ålder. I stunden nöjd med att bara få kunna skapa och ge liv till mina ideér för eget sinneslugn på något vis.

Jag vill med det här helt enkelt bara dela med mig av min korta historia. Personligen blev det ett fint kvitto på hur konsten kan vandra vidare på oväntade sätt. Huset ”fortsätter fostra konstnärliga rebeller” uppenbarligen. Stort tack ännu en gång.

Kordelia Lundh ( Fd. Karlsson, komiskt nog)